KGBV
klubben för gårds-och boskapsvaktare
KGBV's Raser
Aïdi
Aïdi finns sedan lång tid tillbaka i bergen och på slätterna i Nordafrika.
För närvarande finns rasen i ett stort antal i Atlasbergen i Marocko, som utarbetat standarden.
Rasen lever med de halvnomadiska herdefolken i bergsmassiven och har till uppgift att skydda sin husbondes tält och ägodelar och även boskapen mot vilda djur.
Det finns ingen vallhund i Atlasbergen, den marockanska hunden som lever i dessa berg har aldrig vaktat hjordar på det sätt som man avser i Europa (att föra en hjord).
Storlekt:
52-62cm
Grupp 2
FCI nummer 247
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Ca de Bou / Perro Dogo Mallorquín Sedan antiken har utbyte av både kultur och vetenskap skett sjövägen mellan länderna i medelhavsområdet. Dessa ömsesidiga kontakter gav även tillfälle till utbyte av husdjur, t.ex. sällskaps och vakthundar, vilka behövdes i hamnarna och vid bosättningar i kusttrakterna, som skydd mot pirater och banditer.
Bland dessa, oftast stora, kraftiga, robusta kamphundar med stora huvuden och starka tänder, skiljde en typ av hundar sig från de övriga. Det var mastiffen från den Iberiska halvön som, i Spanien, användes som jakt- eller för kamper med tjurar s.k. bullbaiting.
Denna hundras följde med kung Jacob I på dennes krigståg och anlände till Balearerna kring år 1230. På 1600-talet blev Minorca och andra områden brittiska enligt fördraget i Utrecht och engelsmännen medförde sina egna kamp- och vakthundar till Balearerna.
Dessa hundar parade sig med de infödda mastifferna från Iberiska halvön. I början av 1900-talet var s.k. bullbaiting mycket populärt och engelsmännen som bodde på öarna sökte en hund som skulle passa till dessa kamper. Detta förklarar namnet ”ca de bou” - tjurhund (d.v.s. bulldogg).
Storlek & Vikt:
Hanhund: 55-58cm, 35-38kg
Tik: 52-55cm, 30-34kg
Grupp 2
FCI nummer 249
Rasinformation: rasinfo@kgbv.se
Cão de Fila de São Miguel
Cão de fila de são miguel är en av de hundraser i Europa som fortfarande används som arbetande boskapsvaktare och de flesta hittas i sin ursprungliga region – Azorerna. Rasen finns dokumenterad sedan början av 1800-talet och 1978 inleddes en inventering och rasen godkändes 1983 av den portugisiska Kennelklubben, Clube Português de Canicultura (CPC). FCI godkände rasen 1995.
Rasen är utmärkt som boskapshund och väktare av folk och egendom. Den är mycket bestämd mot främlingar, men foglig med sin ägare. Den är mycket intelligent och läraktig. I Portugal används rasen främst inom polis och bevakning.
Storlek/Vikt
Hanar: 50-60 cm Tikar: 48-58 cm
Hanar: 25-35 kg Tikar: 20-30kg
Grupp 2
FCI nummer 340
Rasinformation: rasinfo@kgbv.se
Källa: SKK
Cimmarrón Uruguayo
Ursprunget till cimarrón uruguayo är oklart. Man vet att rasen härstammar från de hundar som spanska och portugisiska conquistadorer förde med sig. Genom korsningar mellan dessa hundar och en naturlig selektion där de mest dugliga, listiga och starka överlevde skapades cimmarrón uruguayo.
Befolkningen under denna epok förstod värdet hos dessa hundar, tämjde dem och började framgångsrikt och i ökad omfattning använda dem som vakthundar på sina egendomar och i det dagliga arbetet med boskapen.
Storlek & Vikt:
Hanhundar: 58-61 cm, 38-45 kg
Tikar: 55-58 cm, 33-40 kg
Grupp 2
FCI nummer 353
Rasinformation: rasinfo@kgbv.se
Ciobanesc Romanesc Mioritic
Rumänska herdar använde dessa hundar i för att skydda sina hjordarna. I århundraden har de avlats endast med tanke på deras användningsområden. Först 1981 skrev hemlandet den första rasstandarden.
Användningsområde
Herde- och vakthund.
Egenskaper / Mentalitet
Att vakta faller sig naturligt för denna herdehund. Den ska vara orädd och ha en instinktiv och ovillkorlig anknytning till sin ”hjord och herde”. Den ska ha ett lugnt och stabilt temperament.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar ska vara minst 70 cm och tikar minst 65 cm. Den får aldrig verka tung utan ska vara vig och rörlig trots sin storlek. Färgen är vit med svarta eller grå fläckar, eller helt enfärgad och då grå eller vit.
Grupp 1
FCI-nummer 349
Källa: SKK
Dogue de bordeaux
Dogue de bordeaux anses vara en av Frankrikes äldsta hundraser.
Den härstammar förmodligen från alanernas hundar och särskild molossoider från Vautre som Gaston Fébus, greve av Foix, beskriver på 1300-talet i sin bok om jakt.
Ordet dogue uppkom i slutet av 1300-talet. I mitten av 1800-talet var dessa gamla doggar knappt kända utanför Aquitaine. Man använde dem för jakt på storvilt, bl.a. vildsvin, till hundslagsmål, som väktare av hem och boskap eller som arbetshund i slakterier. År 1863 ägde den första franska hundutställningen rum i Paris och där visades rasen under sitt nuvarande namn.
Den förekom i olika typer: toulouse-, paris- och bordeauxtyp, varav den senare är ursprunget till dagens dogue de bordeaux. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världskrigen och var nära nog utdöd efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. Den första beskrivningen (”Caractère des vrais dogues”) återfinns i Pierre Mégnins bok Le Dogue de Bordeaux från 1896. Den andra standarden finns i J Kunstlers Etude critique du Dogue de Bordeaux 1910. Den tredje standarden utarbetades av Raymond Triquet i samarbete med veterinären Maurice Luquet 1971. Standarden anpassades 1993 efter FCI-modellen vilken bestämdes av General Assembly i Jerusalem 1989 av Raymond Triquet i samarbete med Philippe Sérouil, ordförande i Dogue de Bordeauxklubben (SADB). Den nuvarande standarden formulerades 2007 av Raymond Triquet (hedersordförande i SADB), Sylviane Tompousky (ordförande i SADB) och Philippe Sérouil (ledamot i SADB).
Storlek & Vikt:
Hanhund: 60-68 cm, minst 50 kg
Tik: 58-66 cm, minst 45 kg
Grupp 2
FCI nummer 116
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Fila Brasileiro
Fila brasileiro är en hundras från Brasilien som härstammar från stridshundar och jaktmastiffer som conquistadorerna förde med sig från Portugal och Spanien. Det är en storvuxen mastifftyp som är känd för sitt mycket skarpa temperament och misstänksamhet mot främlingar och används framförallt som vakthund och sällskapshund. Men även till jakt på jaguar och annat storvilt och för att fånga in förrymda slavar. Den användes även som boskapshund, både som vakt och vallare.
Storlek & Vikt:
Hanhund: 65-75 cm, minst 50 kg
Tik: 60-70 cm, minst 40 kg
Grupp 2
FCI nummer 225
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Kangal Çoban Köpeği
Kangalen är en fårvaktarhund av gammalt ursprung.
Den härstammar från Turkiet och det anses vara Turkiets nationalhund idag.
Rasen har under årens lopp anpassats till vissa speciella förutsättningar, varav de mest avgörande är
klimatet – heta och mycket torra somrar, kalla vintrar –, invånarnas livsstil – bofasta, semi-
nomader och nomader – och arbetet med fåren.
Hundarna vaktar fårhjordar, som förflyttar sig mycket långa sträckor på den centralanatoliska platån.
Hundarna vistas alltid utomhus, oavsett vädret.
En av de oskrivna reglerna för de traditionella herdarna är att hundarna ska ha samma
färg som de hjordar de ansvarar för.
Kangalens krämfärgade färgtoner och den svarta masken sammanfaller med samma färgfördelning som Akkaraman-fåret.
Storlek/Vikt:
Hanhund: 72-78cm +/- 2 cm , 48-60kg
Tik65-73cm +/-2 cm, 40-50kg
Grupp 2
FCI nummer 331
Rasinfomation: Rasinfo@kgbv.se
Mastín Español
Mastin espanol används i sitt ursprungsland som vakt- och skyddshund. Rasens främsta användningsområde var att vakta boskap, särskilt de berömda merinofåren, under de stora förflyttningar av hjordar som har ägt rum årligen ända sedan medeltiden, och som då anordnades av s.k. ”Mesta”, sammanslutningar av fåruppfödare.
Hundarna skulle skydda fåren från vargar och andra rovdjur, både under vandringarna och på betesplatserna. Denna uppgift utfördes året runt, i alla typer av väderlek och i skiftande terräng. Rasens används även idag för beskydd av betande och vandrande boskapshjordar, men också som vakthund på lantgårdar och i andra sammanhang.
Storlek:
Minimihöjd: hanhund 77 cm
Minimihöjd: tik 72 cm
Grupp 2
FCI nummer 91
RAS
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Mastino Napoletano
Mastino napoletano sägs vara ättling till de stora romerska mastiffer som Columella (1:a århundradet e.Kr.) beskriver i sin bok De Re Rustica. Det var mastiffer som spreds över hela Europa genom att de användes som stridshundar av de romerska legionärerna. Mastino napoletano anses därför vara ursprung till många andra europeiska mastiffraser. Rasen har överlevt under 100-tals år på landsbygden kring Neapel och Vesuvius. En nyinventering av rasen gjordes 1947.
Dagens hundar används mest som skydds-, gårds-, vakt- och sällskapshundar.
Temperamentet ska vara stabilt och tillgivet. Vaktinstinkten är stark och den vaktar oavbrutet både hemmet och dess innevånare.
Storlek/Vikt:
Hanar 65–73 cm Tikar 60–68 cm
Hanar 60-70 Tikar 50-60 kg
Grupp 2
FCI nummer 197
Rasinformation: rasinfo@kgbv.se
Källa: SKK
Polski Owczarek Podhalanski
Polski owczarek podhalanski kan troligen leda sitt ursprung tillbaka till herdehundar som följde med de asiatiska stammar som invandrade till Europa för flera tusen år sedan. Hundarna användes främst till vakt och försvar mot rovdjur.
Karpaternas bergsmassiv, eller Tatrabergen som området också benämns, har varit hemvist för vita herdehundar i sekler. Alla de omkringliggande länderna har i typ närstående varianter av vita bergs- och herdehundar. Polski owczarek podhalanski har tidigare kallats för tatrahund. Hundarna hade till uppgift att ha översikt över djurflockarna som oftast var fårflockar. De skulle varna för fara och om så behövdes också försvara flocken. FCI erkände rasen 1967
Storlek:
Hanhundar: 65-70 cm
Tikar: 60-65 cm
Grupp 1
FCI nummer 252
RAS
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Sankt Bernhardshund
Vid S:t Bernhardspasset på 2 469 m höjd över havet grundade munkar på 1000-talet ett härbärge som tillflyktsort för resande och pilgrimer. Där hölls sedan mitten av 1600-talet stora bergshundar som skydd och vakt. Förekomsten av sådana hundar finns dokumenterad i bild från år 1695 och i härbärgets anteckningar från år 1707. Hundarna sattes snart in som följehundar och i synnerhet som räddningshundar för resande som gått vilse i snö och dimma. På många språk har det berättats om den legendariska Barry, som blev en idealbild av en räddningshund. Många krönikor berättar om de talrika människoliv som dessa hundar räddade och muntliga rapporter från soldater som med Napoleon korsade bergspasset, spridde på 1800-talet ryktet om sankt bernhardshunden över hela Europa. På den tiden den s k Barry-hunden.
Sankt bernhardshunden härstammar från de stora gårdshundar, som var talrika i dessa trakter. Den framavlades på några få generationer till dagens ras enligt en fastställd idealtyp. Heinrich Schumacher från Holligen i trakten av Bern var den förste som år 1867 utfärdade en stambok för sina hundar. I februari 1884 påbörjades utgivningen av den schweizisk hundstamboken (SHSB). Dess första registrering var sankt bernhardshunden Leon och de följande 28 namnen omfattade även dessa sankt bernhardshundar. Den 15 mars år 1884 grundades i Basel ”Schweiziska sankt bernhardsklubben”. I samband med en internationell kynologisk kongress den 2 juni 1887 förklarades sankt bernhardshunden officiellt som schweizisk hundras och dess rasstandard fastställdes. Alltsedan dess har sankt bernhardshunden nationell status.
Storlek:
Hanhund: 70-90 cm
Tik: 65-80 cm
Grupp 2
FCI nummer 61
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Sarplaninac / Šarplaninec
Rasen har sedan lång tid tillbaka fötts upp i f.d. Jugoslaviens sydöstra bergsregioner. Rasen har fått sitt namn efter den bergskedja, där den är mest förekommande i Sarplaninac-bergen (Šar Planina), som sträcker sig från östra Makedonien genom södra Serbien till östra Albanien. Rasen godkändes av FCI 1939, då under rasnamnet Illirksi Ovzcar. 1957 godkände FCIs generalförsamling en propå från den Jugoslaviska kennelklubben om att få byta rasnamn till Sarplaninac.
Rasens ursprung är oklart. Det verkar troligt att den kom till Europa från Asien under de stora förhistoriska folkvandringarna. Den ursprungliga rastypen är en boskapsvaktare och vallande herdehund av molossertyp och dess egenskaper har bibehållits endast i de delar av landet där intensiv boskapsuppfödning fortfarande förekommer och där denna ras än idag kan utföra det arbete den en gång framavlades för.
Storlek & Vikt:
Idealhöjd för hanhund 62 cm
Idealhöjd för tik 58 cm
Vikt för hanhund 35-45 kg
Vikt för tik 30-40 kg
Grupp 2
FCI nummer 41
RAS
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Slovensky Cuvac / Slovenský Èuvaè
Slovensky cuvac har gemensamt släktskap med övriga vita bergshundar. Den har funnits i bl a Tatra-bergen sedan urminnes tider och hjälper där bönderna med att valla och vakta djurhjordar. På 1930-talet påbörjades rasens stambok av professor Anton Hruza. Därefter har rasen utvecklats och stabiliserats i typ
Storlek & Vikt:
Hanhund: 62-70cm, 36-44kg
Tik: 59-65cm, 31-37kg
Grupp 1
FCI nummer 142
Ras information: rasinfo@kgbv.se
Tosa
Japan har en lång tradition av hundkamper. Denna inleddesredan på 1300-talet. Mot denna bakgrund uppstod tosa som en hybrid av Shikoku-Ken och raser från västvärlden. Rasnamnet har den fått efter den region där den föddes upp. Rasen kallas också ibland ”japansk mastiff”.
De raser från västvärlden som användes för att skapa tosa var bulldogg (1872), mastiffer (1874), vorsteh (1876) och grand danois (1924). Alla dessa rasinblandningar gjordes för att förbättra rasen och parningarna gjordes i följdordning enligt ovan.
Enligt vissa källor skall också s:t bernhardshund och bullterrier ha använts, men det är inte bekant vilka år dessa parningar i så fall skulle ha gjorts. Tosans kraftfullhet och kamplust, vilka är typiska för mastiffer, kan tillskrivas inblandningen av sådana raser.
Storlek:
Hanhund 60 cm
Tik 55 cm
Grupp 2
FCI nummer 260
RAS
Ras information: rasinfo@kgbv.se
